Måndagen den 23/7 var ingen rolig dag. Ida väckte mig strax före 9... Jag kände hennes tass på armen & sen hör jag hur hon ramlar ihop på golvet! Upp ur sängen & lyfter upp hunden som har svårt att andas. Slängde mig på telefon & ringde till Distriktsveterinärerna i Dingle. Som alla måndagar var de fullbokade redan men eftersom det var akut så fick vi komma direkt. Slängde mig i bilen & mamma körde i ilfart till Dingle. Väl där så säger veterinären att det är illa men vad det är kan han inte svara på, han ville ha röntgen först. Mamma skulle hjälpa till när Ida röntgades, pga att jag har svårt att ha på mig blyförklädena eftersom de är så tunga. Själv väntade jag utanför men det tog inte många sekunder förrän de fick kalla in Jonas (veterinären) igen. När de hade tagit några bilder så upptäcker han att ena lunga är helt grå. Men han kunde inte svara på om det var en tumör eller nåt annat. Remiss till Västra Djursjukhuset i Göteborg, så det blev att åka hem igen, Stefan & pappa mötte upp hemma så jag tog de övriga 3 hundarna & mamma & pappa körde Ida till Göteborg.
De tog emot henne direkt & gav henne syrgas. Efter att flera veterinärer tittat på bilderna från Dingle så kom de fram till att det var en mycket svår lunginflammation. Senare sa de att hon hade 5% chans att överleva. Jag trodde inte ens att hon skulle klara resan ner till Göteborg. Eftersom vi har haft mycket bra erfarenhet av personalen på Västra Djursjukhuset så sa jag att om hon ska ha nån chans så är det där hon ska vara.
Fick rapporter varje förmiddag förutom helgen då de ringde lite senare. Varje rapport var positiv, hon var hela tiden lite piggare. Hon fick syrgas från måndag till fredag hela tiden & fick 2 olika antibiotika intravenöst i 7 dygn. Måndagen den 20/7 ringde de som vanligt på förmiddagen & meddelade att röntgen såg bättre ut & att hon skulle få komma hem!

Jag & mamma hämtade henne på Västra Djursjukhuset på eftermiddagen! Det var en lycklig hund som inte visste hur väl hon ville när hon hörde oss. Men naturligtvis fick hon inte åka hem utan en massa förhållningsordrar: hon fick inte gå på promenad, inte springa, inte leka men de andra utan hon skulle ta det väldigt lugnt. Dessutom skulle hon få 2 olika antibiotika för att bli av med resterna av lunginflammationen. Återbesök hos underbara veterinären Anna Carin (som jag har träffat privat sen jag var liten) 8 dagar senare & då fick även de övriga följa med. Passade på att väga allihop & Sugar undersöktes för sin glaukom & katarakt & tid är nu bokad för operation av hennes öga. En djurvårdare kom & hämtade Ida för röntgen, de frågade om det gick bra att de gick iväg med henne själva & jag funderade på varför skulle det inte vara det?! Men uppenbarligen så är det många ägare som inte kan släppa kontrollen. Ida var populär under tiden hon låg inlagd & hon var & hälsade på "sina vårdare", gick till "sin bur" & efter den obligatoriska kollen för att se att hon inte missade någon så gick hon med till röntgen. Det är väldigt kul att få positiv respons på hur duktiga & självständiga ens hundar är, en lugn & samarbetsvillig hund är ju naturligtvis jättebra & lätt för dem att jobba med. De tycker att mina uppför sig exemplariskt! Förutom Conrad då som inte har nån aning om vad socialt beteende är & det är ju mitt fel eftersom jag inte har socialtränat honom... Idas röntgen var mycket bättre än de tidigare även om det inte var helt bra, så hon skulle fortsätta med antibiotikan. Ida fick ytterligare ett återbesök & det var i förra veckan, 23/8. Jag hade lyckats bli riktigt dålig & kunde inte åka iväg med henne utan mamma & pappa åkte medan mina bröder turades om att vara hos mig (jag hade fått en svår hjärnskakning som jag inte visste om men kunde inte klara av att vara ensam). Lite skoj för pappa att få träffa Anna Carin också, förra gången var på en begravning så detta var trevligare omständigheter.
Mamma ringde så fort de var klara & meddelade att hon var friskförklarad från sin lunginflammation!!! Från att ha varit med 3 tassar i himlen till att det inte finns några spår kvar på röntgen är ett fantastiskt resultat på en månad! Vi ska ta ett nytt blodprov om 6 månader för att kontrollera & ställa in dosen på hennes medicin mot hypothyroidism men det kan vi göra i Dingle. Hon behövde inte fortsätta med antibiotikan men Anna Carin trodde att hon kunde ha noskvalster eftersom hon har problem med snuva & harklingar/inåtvänd hosta & hon skulle få en annan medicin.Tyvärr är den jättesvår att få tag, vi har varit på flera apotek utan att den fanns hemma. Så nu har vi fått beställa hem den & hoppas att den kommer snart.
Inatt blev hon tyvärr sämre igen, snuvan ökade & hon blev väldigt "tät i näsan". Ringde till Västra Djursjukhuset igen. Anna Carin var inte där men den veterinären som hade hand om Ida flest dagar när hon var inlagd tyckte att hon skulle få den ena antibiotikan igen för att minska snuvan. Eftersom Anna Carin var den som träffade Ida senast så vill de att hon ska avgöra så hon ringer under morgondagen. Bara att hålla tummarna & hoppas att det inte är nåt allvarligare....
Vad skulle jag ha gjort om inte den fantastiska personalen på Västra Djursjukhuset fanns? Kan varmt rekommendera dem!
http://www.vastradjursjukhuset.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar