tisdag 17 juli 2012

Ida - äntligen lever hon upp till smeknamnet "Speeda"

När Stella gick bort så blev Ida lite nedstämd. Det är ju ganska normalt även för en hund. Men farten som Ida alltid har haft i sig försvann (därav smeknamnet Speeda), allt har gått väldigt långsamt & helst så har hon velat ligga & sova i soffan.
Inte ens när Conrad flyttade hit i mars så piggnade hon till. Visst, lite mer fart blev det på henne men hon var ständigt trött. Normalt så skulle hon ha lekt som en tok när en valp flyttade in men inte ens det hjälpte. Eftersom jag själv blev ganska dålig efter en operation så blev jag inlagd på Mölndals sjukhus under 4 veckor. Visst blev hon glad när hon kom & hälsade på (fick träffa dem ute på parkeringen) men jag förstod att det var nåt som inte stämde.
För 2 månader sen så började hon få problem med snuva. Det kom & gick under 6 veckor & till slut gick det inte tillbaka. För 2 veckor sen hade jag bestämt mig för att söka för det. Eftersom distriktsveterinärerna i Dingle har telefontid så fick jag vänta till nästa morgon & under natten blev det riktigt illa. Hon hade svårt att andas, snuvan rann hela tiden & hon gnydde varje gång jag gick iväg. Med tanke på att hon under hösten fick behandlas för urinvägsinfektion 3 gånger så var jag orolig. Skulle det bli lika svårbehandlat denna gången? Men främst var jag rädd att hon inte ens skulle klara natten. Men det gjorde hon. Egentligen hade de inga tider på veterinärstationen men när de hörde hur dålig hon var tog de emot henne iaf. 
Efter mycket om & men & efter 4 stick så fick de tillräckligt med blod för att kunna skicka iväg för undersökning för en viss sjukdom & resterande användes till att kontrollera antalet blodkroppar. Det visade sig att infektionsprovet var lite högre än normalt & hon sattes på antibiotika för att få bort snuvan. Det andra provet skulle jag få svar på inom en vecka men hon hoppades att det skulle gå fortare än så. Det gjorde det. 2 dagar efter besöket i Dingle ringde Marie, veterinären & bekräftade våra teorier. Ida har "hypothyrodism" som är en sjukdom som påverkar flera olika delar av kroppen. På Ida har det påverkat ämnesomsättningen vilket gör att det har aldrig gått att få ner henne i vikt, hon är oerhört slö & springa har hon inte orkat alls, men hon har även fått lite problem med hudeksem. Nu har hon gått på Levaxin i nästan 2 veckor & det är redan stor skillnad på henne. Hon är piggare & springer när de andra hundarna springer även om hon behöver sova emellanåt, hon har gått ner i vikt trots att hon får mer mat än tidigare & dessutom snarkar hon inte lika mycket längre!!! Det sista är värdefullt, när hon en period låg & sov under ett skåp så snarkade hon så högt att porslinet i skåpet skallrade...... :) Det är de sammantagna symtom som gjort att hon har fått diagnosen + att Ida & Stellas morbror Glenn hade samma sjukdom, när även provsvaret visade på underfunktion i sköldkörteln så var det klart. Är glad att hon börjar komma tillbaka till sitt gamla glada jag!

fredag 6 juli 2012

Madison den bolltokiga :)

Vad gör man inte för att få en tennisboll? Ja heter man Madison & är en amerikansk cocker spaniel så gör man allt!!!


Mina föräldrar har en tennisbana snett emot huset & Madison bara väntar på att de ska spela klart så hon kan få gå dit & leta bollar! Det har hänt att spelarna har slagit bort bollar & inte kan fortsätta spela så då har pappa gått dit för att stila lite med Madison. Det tar inte många sekunder innan hon hittar en boll. Förra sommaren slutade vi räkna när vi hade samlat ihop 32 st som var i så bra skick att de kunde användas. En hel del bollar kastades tillbaka in på tennisbanan & rätt många åkte i soptunnan för att de hade legat ute för länge. Då var det bara midsommar & Madison hade en hel sommar av boll-letande framför sig. För en månad sen satte jag henne på en söklina för att hon skulle få springa & söka lite mera fritt. På 5 minuter hittade hon lika många bollar!!! :)
Tanken är att hon ska få prova på att spåra lite mer på riktigt till hösten. Hon är ju trots allt dotter till Stella & den hunden hade näsa för det mesta :) Äpplet faller ju inte långt ifrån trädet, sägs det ju & Madison börjar bli extremt lik sin mamma i sättet. Även de negativa egenskaperna som att stjäla mat från bordet har hon ärvt...

Sugar - gladare hund får man leta efter

Om man ska hitta nåt positivt med att Stella gick bort så är det att jag fick kontakt med Anna-Carin. Det är en underbar person & veterinär, som jag har träffat sen jag var liten men bara ett enstaka tillfälle i vuxen ålder. För min del var det oerhört tryggt att det var en släkting som tog hand om Stella, jag visste att hon gjorde allt hon kunde men hon var även oerhört ärlig & rak i sin information.
Jag var på Västra Djursjukhuset för att hämta askan efter Stella & frågade om det fanns nån möjlighet att få prata med Anna-Carin, eftersom det var hon som hade haft hand om Stella & när det hände låg jag själv på sjukhus så hon pratade med mina föräldrar istället. Eftersom jag visste att Anna-Carin var utbildad på hundens ögonsjukdomar så vore det bra om hon kunde undersöka Sugar. De sa att det är ganska många som hon ska kontakta men om jag inte har hört från henne efter några veckor så skulle jag ringa dem. 2 dagar senare ringde hon :) Ytterligare nån vecka senare var vi där på besök med Sugar. Anna-Carin var väldigt noga när hon ögonlyste henne, gav henne droppar i ögonen, trycket mättes & hela tiden satt Sugar & viftade på svansen! Beskedet som vi fick var att Sugar har katarakt (grå starr) på ena ögat, fast det visste vi ju sen tidigare men hon har även glaukom (grön starr) på samma öga. När vi kom tillbaka 2 veckor senare för kontroll så hoppade Sugar omkring som ett popcorn i rummet - hon visste var Anna-Carin förvarade godiset & Sugar sökte uppmärksamhet & gav sig inte förrän hon hade fått sitt godis. Samma undersökningar gjordes & Sugar var fortfarande lika glad. Nån förändring har inte skett men Sugar har ju inte haft syn på det ögat sen hon var ca 1 år så hon är van. Snart dags att boka nytt besök hos Anna-Carin för uppföljning av Sugars öga & jag slår vad om att Sugar hittar godisskålen direkt :)

Underbaraste Stella

Tyvärr gick underbaraste Stella bort i februari 2011. Samtidigt som jag låg på sjukhus & opererades så låg hon på Västra Djursjukhuset i Göteborg & kämpade för sitt liv. Tyvärr förlorade hon kampen... Det visade sig vara en autoimmun sjukdom & enligt veterinären Anna-Carin så brukar hundarna klara sig i 5 dygn. Stella klarade sig i 2 dygn men när Anna-Carin gick ner till henne sista gången så orkade hon inte ens lyfta på huvudet. Jag hade sagt att jag inte ville att hon skulle lida så beslutet om att ta bort henne var inte så svårt. Sjukdomen heter "immunologisk hemolytisk anemi" - kort & gott det egna immunförsvaret ger sig på blodkropparna & blodplättarna vilket leder till att hunden avlider av blodbrist...
Stella blev 8 år gammal men hon lever alltid kvar i minnet. Hennes aska spreds på favoritstället.

Tillbaka efter 3 år...

Så lång tid har det tagit. Under dessa 3 år har det hänt en hel del, både positivt & negativ.

Operationen som jag skrev om i senaste inlägget var bara en i raden av många. Har nu gått gipsad från & till under dessa 3 år, gjort över 20 operationer i fötterna, bla har jag fått satt in proteser i båda fotlederna. Undersökningar om varför jag krampar i båda benen har tyvärr inte lett nån vart men det börjar bli bättre. Har sen september 2011 fått akupunktur mot kramperna & det gör att jag inte har lika svåra kramper som tidigare.

Men tyvärr tål inte mina fötter vibrationer så varje resa till sjukhus sker med ambulans & det har jag gjort sen  jag fick åka till Malmö förra året för att sätta in protesen i höger fot. De tidigare resorna till Malmö för undersökningar & operationen av vänster fot har jag gjort med hjälp av mina föräldrar eller liggandes i taxi. När jag skulle opereras i maj så klarade jag inte av att åka utan mycket smärtlindring så då blev det ambulanstransport dit. Efter 5 dagar skickades jag med ambulansflyg till Mölndal för eftervård. Sen har det tyvärr fortsatt. Nu i februari började jag bli bättre efter en steloperation i vänster fot men tyvärr fick jag infektion i såret & äter antibiotika sen dess. Såret läggs om 2 gånger i veckan & varje eller varannan vecka åker jag till Mölndal för att byta gips på båda fötterna. Ambulanspersonalen i mitt område känner mig väl vid det här laget. Tycker det är oerhört påfrestande att behöva åka ambulans men jag har inte nåt val...