Inte ens när Conrad flyttade hit i mars så piggnade hon till. Visst, lite mer fart blev det på henne men hon var ständigt trött. Normalt så skulle hon ha lekt som en tok när en valp flyttade in men inte ens det hjälpte. Eftersom jag själv blev ganska dålig efter en operation så blev jag inlagd på Mölndals sjukhus under 4 veckor. Visst blev hon glad när hon kom & hälsade på (fick träffa dem ute på parkeringen) men jag förstod att det var nåt som inte stämde.
För 2 månader sen så började hon få problem med snuva. Det kom & gick under 6 veckor & till slut gick det inte tillbaka. För 2 veckor sen hade jag bestämt mig för att söka för det. Eftersom distriktsveterinärerna i Dingle har telefontid så fick jag vänta till nästa morgon & under natten blev det riktigt illa. Hon hade svårt att andas, snuvan rann hela tiden & hon gnydde varje gång jag gick iväg. Med tanke på att hon under hösten fick behandlas för urinvägsinfektion 3 gånger så var jag orolig. Skulle det bli lika svårbehandlat denna gången? Men främst var jag rädd att hon inte ens skulle klara natten. Men det gjorde hon. Egentligen hade de inga tider på veterinärstationen men när de hörde hur dålig hon var tog de emot henne iaf.
Efter mycket om & men & efter 4 stick så fick de tillräckligt med blod för att kunna skicka iväg för undersökning för en viss sjukdom & resterande användes till att kontrollera antalet blodkroppar. Det visade sig att infektionsprovet var lite högre än normalt & hon sattes på antibiotika för att få bort snuvan. Det andra provet skulle jag få svar på inom en vecka men hon hoppades att det skulle gå fortare än så. Det gjorde det. 2 dagar efter besöket i Dingle ringde Marie, veterinären & bekräftade våra teorier. Ida har "hypothyrodism" som är en sjukdom som påverkar flera olika delar av kroppen. På Ida har det påverkat ämnesomsättningen vilket gör att det har aldrig gått att få ner henne i vikt, hon är oerhört slö & springa har hon inte orkat alls, men hon har även fått lite problem med hudeksem. Nu har hon gått på Levaxin i nästan 2 veckor & det är redan stor skillnad på henne. Hon är piggare & springer när de andra hundarna springer även om hon behöver sova emellanåt, hon har gått ner i vikt trots att hon får mer mat än tidigare & dessutom snarkar hon inte lika mycket längre!!! Det sista är värdefullt, när hon en period låg & sov under ett skåp så snarkade hon så högt att porslinet i skåpet skallrade...... :) Det är de sammantagna symtom som gjort att hon har fått diagnosen + att Ida & Stellas morbror Glenn hade samma sjukdom, när även provsvaret visade på underfunktion i sköldkörteln så var det klart. Är glad att hon börjar komma tillbaka till sitt gamla glada jag!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar